När korna själva bestämmer sköts mjölkningen av robotar

Industry: Agriculture
Customer story

Finansieringslösningen avgjorde saken. En beställning på 20 mjölkningsrobotar satte därmed stopp för år av beslutsvånda. I dag sköter Jan-Erik Hanssons kor mjölkning själva. Och när korna själva får bestämma blir resultatet mer mjölk, friskare kor, fler kalvar och mer tid över till annat hos en av Sveriges största mjölkproducenter.

Trots närmare 1500 kreatur är det förvånansvärt tyst på Vallens gård. Den som orsakar mest ljud på gården strax utanför Ljusdal är vallhunden, som full av energi springer fram och tillbaka för att få uppmärksamhet. Från de tre stora kostallarna hörs då och då ett klonk när någon av de 1100 mjölkkorna kliver in i eller ur en mjölkrobot. I övrigt råder ett idisslande lugn. Och lite extra aktivitet just när foderroboten fyllt på i fodergången. Varje dag äter gårdens kor ungefär 100 ton gräs. Även om det är fritt fram att gå utomhus är en klar majoritet nöjdast med att lugnt idissla inomhus, nära maten, ryggkliaren och mjölkrobotarna, där man får extra gott foder efter ett besök. Det gör trafiken in och ut ur robotarna lugn och ganska regelbunden. Tillsammans mjölkar gårdens kossor i snitt 25 kilo i sekunden. Det motsvarar 1500 kilo mjölk i timmen som fylls på i de två mjölktankar som tronar utanför stallarna.

– Just nu snittar vi på 34-36 ton mjölk per dygn, men om ett par månader när de sista två robotarna är installerade passerar vi 40 ton. Det mesta går till Kallhäll i Stockholm och blir konsumtionsmjölk och grädde, säger Jan-Erik Hansson som redan i dag, med 13 miljoner kg mjölk per år är Arlas enskilt största svenska mjölkleverantör.

När korna själva bestämmer sköts mjölkningen av robotar

Bygger ut när andra lägger ner
Jan-Erik Hansson har varit mjölkbonde i 37 år. 17 år gammal tog han över sin fars gård Snaten som ligger några mil söder ut längs Ljusnandalen. I början av 1980-talet hade gården 16 kor och ansågs vara bland de större av traktens 32 mjölkgårdar. Sedan dess har gård efter gård lagt ner och i dag finns inga mjölkkor kvar i någon byarna runt barndomshemmet. Men i samma takt som andra lagt ner har Jan-Erik Hansson istället trappat upp. 16 kor blev 35, som blev 48, som blev 70. Det avgörande klivet tog han med köpet av Vallens gård 2001 och sedan dess räknas korna i hundratal. Så när andra bönder klagar på låga mjölkpriser och lägger ner gör Jan-Erik Hansson tvärt om.

– Jag är väl en sån där människa som ser möjligheter. För många år sedan insåg jag att det inte går att bli rik på det mejerierna betalar för mjölken. Tjänar pengar gör man genom att dra ner på utgifterna. I dagsläget motsvarar ett sparat öre per kilo mjölk 120 000 kronor. Sänker vi kostnaden med tio öre blir det 1,2 miljoner kronor. Skulle mejerierna sen höja priset på mjölk med tio öre då blir det dubbel utdelning och 2,4 miljoner, räknar han snabbt.

Jag var skeptisk och hade nog en lite gammal uppfattning om robotar. Dessutom var investeringen per robot alldeles för dyr. "
Customer story

Fördelar med stordrift
Storleksrationalisering har varit en viktig del för att dra ner på kostnaderna.
– Kommer jag med en stor portfölj för att handla är det klart att jag får ett bättre pris. Det gäller allt från räntor till fodermedel och diesel. Vi odlar också stora delar av vårt foder själva.

Förutom 450 egna hektar arrenderar han 1000 hektar åkermark. Så här långt norrut fungerar det bäst med vårvete och vårkorn samt vall, som skördas tre gånger per år. Många har skakat på huvudet och ifrågasatt varför han satsar på mjölkkor i Norrland, men Jan-Erik Hansson ser även geografin som en tillgång.
– Marken är billigare och här ger stödsystemet 50 öre per kilo mjölk istället för det nationella på 20 öre. Och konkurrensen om arbetskraften är inte lika hård som längre söderut, säger han.

Customer story

Brist på arbetskraft
Bristen på arbetskraft spelade ändå en viktig roll i beslutet att investera i mjölkrobotar. Jan-Erik hade i flera år varit inne på att bygga ett nytt system, men med en mjölkkarusell. Både ritningarna och banken var klara.
– Men något som blivit allt mer påtagligt är svårigheten att få tag i arbetskraft. Ingen är beredd att ställa sig och mjölka mellan sex och nio timmar varje dag, säger han.

Det som fick Jan-Erik Hansson att tänka nytt var ett möte på Elmiamässan med Benny Eriksson på Lely, som tillverkar mjölkrobotar och är en av DLLs samarbetspartners.
– Jag var skeptisk och hade nog en lite gammal uppfattning om robotar. Dessutom var investeringen per robot alldeles för dyr.

Robotar blev lösningen
Om Jan-Erik Hansson var osäker var Benny Eriksson, som själv varit mjölkbonde, helt övertygad om att mjölkrobotar var svaret. Han erbjöd research och tillsammans besökte de gårdar i Sverige, Danmark och Tyskland.
– Jag blev överraskad av hur bra det fungerade och hur väl allt stämde med vår egen filosofi kring djurens välbefinnande och att de ska få röra sig fritt. Men det här var otrampad mark för oss, så det blev mycken vånda och tre kollegieblockfyllda av kalkyleringar och beräkningar. Det var på gränsen till sömnlöst. Karusellen visste vi ju hur det skulle fungera. Men ville vi vara beroende av 10-12 anställda med hög personalomsättning? Men så kom Lely med en ekonomisk uppgörelse som skulle fungera, säger Jan-Erik Hansson.

Den finansieringslösning Lely kunde erbjuda genom DLL blev helt avgörande för att Jan-Erik Hansson vilja och möjlighet att automatisera mjölkningen.
– I dag leasar vi mjölkrobotarna från DLL, vilket är en förträfflig lösning för vår del. Det betyder att vi slapp binda kapital, vilket skulle belastat balansräkningen väldigt mycket. Den investering vi själva fått göra är en utbyggnad på stallarna för robotarna, säger han.

När beslutet väl var fattat och robotarna installerats följde en intensiv inkörningsperiod, med ett kostall i taget.
– Det var en stor omställning både för oss och för korna. I början fick vi mota in dem i robotarna och jag jobbade dygnet runt i tre veckor.

Ett år senare görs närmare 2700 mjölkningar per dygn och att roboten missar en spene kanske händer tio gånger.
– Vi kan se att korna mår bra. Kon liksom tackar genom att ge hög avkastning. Vi hade kalkylerat med 12 procentig ökning, hoppades på 15 procent och har fått 18 procent. Vid brunst blir hon med kalv bättre och hon blir inte sjuk. Det är viktiga parametrar, säger Jan-Erik Hansson.